Hallå!
Tänkte dela med mig av en riktig solkattshistoria med Apollonia, som hette Himalaya på katthemmet, sedan hon flyttade hem i mitten på september. Första natten var hon förtvivlad, skyggiskatt som blev instängd i ett sovrum med en okänd tvåbening! Hon stresskissade mycket riktigt i sängen första natten också, men har sedan dag två skött lådan exemplariskt, även då hon i början var fullständigt livrädd inför mig.
Det som blev den glada vändpunkten för henne var att här fanns ju redan en tidigare boende, några år äldre herren Lux (också från katthemmet, då McCoy). Det kanske inte var ömsesidig kärlek från första ögonkastet, men Apollonia, van vid katter från sitt tidigare liv, charmade snart omkull herrn i huset som varit van att vara ensam lite väl länge. Lekandet var snart i full gång, där Apollonia utnyttjar sin mindre storlek med att vid jaktlekar kasta sig in under soffan där betydligt större Lux inte får plats. Själv älskar hon att leka med påskprydnader, små ägg i snören som hon bär runt och sen slår till så de studsar högt och lågt och hon snabbt efter.
Vid matdags stryker hon sig kring benen på en och knorrar högt, hon tar nu gärna emot kli bakom öronen och nacken och bröstet, och hon har till och med börjat hoppa upp och lägga sig i sängen på kvällarna - hon har lärt sig jättemycket av Lux, och de vilar ofta tillsammans och ibland är det tvättkalas så de båda är sjöblöta när de är färdiga med varandra.
Jag kan inte nog rekommendera att adoptera en skyggiskatt, att se henne bli tryggare för var dag har varit helt magiskt, och Lux har fått en trofast vän för resten av livet.
Tack till er på Katthemmet för allt ni gör! Med vänlig hälsning Eric, Lux och Apollonia.