För André och Porsche 2, numer kända som Allan och Barbro, går det bra! Allan var väldigt skygg och rädd för Barbro i början, hon fann sig till rätta här hemma medan han låg under soffan. De kände inte varandra sedan innan och stämningen blev lite frostig mellan dem. De fick vara på var sin sida av lägenheten med ett högt kompostgaller som avskiljare så de kunde bekanta sig med varandra lugnt och sansat. På sin sida av gallret blev Allan snabbt trygg och signalerade efter lite mer än en vecka att han var beredd att komma ut och lära känna Barbro. Det har varit lite maktkamper och för två hönsiga kattföräldrar var det inte helt lätt alltid. Det händer fortfarande att de örfilar varann ibland, men det är inte så allvarliga bråk, det yr inga hårtussar utan det är mer ”du har tagit min plats i fönstret/sängen/vid matskålarna!” Dom brukar sova i sängen tillsammans och springa så mattorna far åt alla håll på dagarna. Och vi har sett dem pussas ett par gånger på sistone!
Barbro gillar att ligga på höga höjder i mina bokhyllor, spana ut genom fönstret och i största allmänhet bara pilla på/med grejer, gärna under mattor. Jag har märkt att hon är en stjärna på lydnad och har lätt för att lära när jag tränar henne med klicker, det tycker hon är roligt.
Allan är en riktig kelgris som beredd att göra vad som helst för mat och vill gärna ha en kudde under huvudet när han ligger och sover. Han är älskar att jaga och dribbla runt med små tygmöss och han kan t.o.m. apportera helt av sig själv.
Vi är så glada att vi fick dom och att de till slut gick att ha ihop. De är väldigt roliga och speciella katter och vi är fullkomligt tokiga i dom.
Mvh/Emely & Tim