Hej Katthemmet!
Nu har vi haft Garbine, som numera kallas för Nima, i lite mer än en månad.
Framstegen Nima har gjort har varit superkul att se!I början var hon väldigt skygg och gömde sig mest allra längst in under soffan, med undantag för att smita fram och snappa åt sig godisar som vi lade ut för att locka fram henne.
Idag hänger hon ute i lägenheten hela dagarna med mig när jag pluggar, och kommer fram och sniffar om vi lockar med godis. Hon håller sig gärna i närheten, men precis på lagom avstånd så att hon kan se var vi är och att vi inte gör något fuffens.
Att Nima är kattunge i själen är heller ingen tvekan om: hon älskar att jaga laserpekaren och rullar runt på golvet i jakt på sin egen svans om hon tycker att vi är för tråkiga. Hon har också bestämt sig för att sträckan mellan hallen och balkongen är det perfekta stället för att undersök sin egen maxhastighet (gärna precis när vi har gått och lagt oss). Vardagsrumsmattan är också superbra om man får för sig att göra kullerbyttor.
Elvira och Josefine