Ezra och Zorro (tidigare Artyon) var två riktiga skyggisar när killarna flyttade in i slutet av februari. I början fick jag klappa Ezra ibland och Zorro vågade sig fram ibland, men bara om Ezra var framme först. Jag trodde aldrig att Zorro skulle bli kelig av sig, han ville helst springa undan bara han såg mig. Ezra fräste när han tyckte jag var för nära eller gjorde något läskigt (som till exempel dammsuga).
Nu har det gått ett halvår och stora förändringar har skett! I början var Ezra herre på täppan men nu vågar Zorro ta för sig mer och det verkar inte längre vara någon maktkamp. Det hjälpte nog att killarna fick fler möbler, bland annat ett klösträd som båda älskar! Nu går Zorro fram själv ibland, då vill han bli klappad och fullkomligt älskar det, speciellt att bli klappad på magen. Ezra brukar lägga sig på mig och bli klappad. Jag är så glad att katterna har utvecklats så mycket! Dagarna består för det mesta av mys, lek och att speja ut från balkongen.
Det börjar även gå bra när jag har besök, det är helt okej att lugna människor klappar killarna.
Stort tack till Stockholms katthem och akutmatte med familj som har hjälpt killarna på vägen mot ett bättre liv.
Hälsningar
Miriam