19 Februari har jag haft lilla Itzy i 3 år, 3 år! Tiden går otroligt fort! Och hon utvecklas mer och mer! Vi har våra rutiner om när vi ska gosa, men det ska inte vara långa stunder! Hon kan sitta och stirra ut mej och jama i säkert 20 minuter, men vill bara gosa i 2 minuter.
Hon har äntligen börjat våga äta mer "goda" saker, eller testa i alla fall. Hon har vågat börja äta från min hand, lite skeptisk fortfarande men hon vågar. Min näsa verkar däremot alltid smarrig då hon ska kärleks nafsa på den varje gång vi gosar. (Och det är inga lösa tag haha) Hon leker för fullt, sover som en stock, och gosar som bara den! Hon sover ofta på min natt tröja också vilket jag tycker är väldigt gulligt!
Hon har verkligen inte den rädda blicken längre, hon har gått från skyggis till tryggis, även fast vi inte är 100% där än. Jag kan klappa henne på magen så länge hon inte ser min hand, jag kan pussa henne på hela kroppen, även tassarna och hon gör ingenting. Vi hade ett veterinärbesök i December och veterinären kände inte ens igen Itzy, trots att den veterinären har träffat Itzy flera gånger. Hon stod bara i chock och kollade på mej och Itzy efter vi hade tagit lite prover för då hade hon gått igenom Itzys journal och troligtvis insett att det var DEN Itzy, och då låg Itzy intryckt i min famn och gömde sig. Det är bara så kul att se hur andra också ser hennes utveckling och framsteg. Jag som har levt med Itzy dagligen i 3 år nu kanske inte alls ser all skillnad som den här veterinären gjorde som var en av dom första som träffade Itzy. Hon berömde oss båda och sa att det är en fantastisk resa vi har gjort tillsammans.
Lilla tumba mamman som många känner så väl, lever idag i ett tryggt och varmt hem fullt med mat och kärlek. Hon gick från en skyggis till en tryggis, ett bra exempel på att aldrig ge upp och ha tålamod <3