Hej, det är Amela.
I juli har jag varit 4 år hos min människa.
Jag är fortfarande rädd för hastiga rörelser, fötter.
Min trygga plats är bakom sängen där matte och jag gnuggar nos, blinkar och sådär.
Nyser henne i ansiktet - då jag är kronisk snuvig.
Har fräst en hel del i mitt liv. Men är snäll. Haft många akuthem, men ingen fast adress.
Tror faktiskt jag skulle uppskatta en snäll kompis.
Tack Matilda, Marja ,Felicia