Det är nu nästa sju månader sedan Winston (f.d. Safir 2) flyttade hem till mig och Doris (f.d. Morticia). Jag som inte alls skulle ha en katt till föll pladask för bilden på Winston på katthemmets Facebooksida den där dagen i slutet av maj. Vid mitt första besök var Winston lite försiktig, men från andra-tredje besöket började han öppna upp sig och visa sin personlighet. Och det har han fortsatt med! Alltså, vilken underbar katt han är! Snäll, mysig, kelig, gullig, tillgiven... listan kan göras hur lång som helst. Och busig! 13 och ett halvt år gammal betyder inte att man är för gammal för att leka. Tvärtom! Man gör bäst i att se upp när han sätter fart och jagar bollar, leksaksråttor eller något annat kul han hittar att leka med (han stjäl gärna pennor). Fler borde adoptera en äldre katt, det är riktigt fint att få se en gammal katt blomma upp och visa sin personlighet steg för steg.
Winston och Doris fungerar mycket bra ihop. Hon vill visserligen inte leka med honom (han tröttnar dock aldrig på att försöka bjuda upp till lek) men de äter och sover ihop och trivs tillsammans.
Med vänliga hälsningarCathrin, Doris & Winston