Skickar en liten hälsning från Gärdar och Sutton som flyttade in hos mig för snart tre år sen!Resan började när jag anmälde mig som akuthem och fick hem en liten skygg Gärdar som helst bara ville vara osynlig. Förutom när han gick och skrek om nätterna. Så han fick en kompis. En ännu mer skräckslagen liten kattunge, Sutton. O början var de båda så rädda att jag knappt fick titta på dem och absolut inte komma nära. Men något hände när de fick varandra. På bara någon vecka var Gärdar plötsligt den gosigaste lilla killen jag någonsin sett och Sutton förstod också med tiden att lite kli kan vara skönt (men bara när hon bestämmer såklart)Kunde såklart aldrig lämna vidare dessa älsklingar så slutade med att jag adopterade dem och oj vad glad jag är för det. Nu snart tre år senare sover vi tillsammans alla tre i sängen, Gärdar kommer och möter mig vid dörren och Sutton som attackerade första gången jag sträckte fram handen spann för första gången någonsin för några veckor sedan.