Vi döpte om Blackis till Buddy, dels för att han inte lystrade till Blackis och dels för att han kom som en kompis till Cabrini.
Buddy har blivit en riktig matte-katt. Dit matte går, går Buddy. Han har väldigt stort behov av kroppskontakt. Eftersom vi inte vet något om honom så vet vi inte varför, men kanske han inte är van att bli ”gosad” med.
Vi har haft honom i 10 månader nu och han blir bättre. Han har mjukat upp mot husse och söker hans sällskap också. Det känns som om han är väldigt trygg, han ligger och snarkar så pass men vill gärna vara i samma rum
Buddy är väldigt snäll (man kan ”pilla” överallt, på magen, fötterna, huvudet…) och han är intelligent. Han fattar fort. Men samtidigt är han ju som katter är… ”jag hör vad du säger, jag återkommer eventuellt senare”…
Cabrini, som har varit en del av familjen i över 10 år, har blivit lite dement. Precis som med dementa människor behöver man truga lite med maten. Men han mår fysiskt jättebra och är spänstig för sina 14–15 år. Och han har fått seniorkontroll och sina tänder rengjorda.
Gubbarna kommer jättebra överens. De busar, de tvättar varandra och någon gång ibland ligger de tillsammans och vilar. Speciellt när matte vill ha fönstret öppet på natten, då ligger de ”tight” tillsammans mot mattes lår när det blir kallt.
Buddy är ju överviktig men han har börjat gå ner i vikt nu. Vi har provat olika bantningsmetoder men nu verkar det som om vi har hittat en som funkar. Det är en lång resa dock. Men vi ger oss inte, han kommer att bli ”slim” en gång. Han reagerar bra på laserpekare så vi försöker trötta ut honom lite så han får göra av med lite energi. Problemet är att han är på om mat hela tiden och det är lite tröttande. Men vi ger inte upp.
Tack till alla som ger katterna en andra chans! Ta hand om er därute!
Annika & Mats
Stolta sponsorer av rum 502