Jag har inte orkat skriva om det här förrän nu... Den 30/9-13 fick vår Morris (
Muffins på Katthemmet) tyvärr somna in. Morris blev 8 år och 4 månader.
I september 2005 flyttade Morris och hans brorsa Zorro (Mojje på Katthemmet)) hem till oss. De var då ca 4 månader gamla. Två underbara kattkillar som genast tog över våra liv. Zorro alltid den som tog för sig lite mer, och Morris som följde efter. Morris lät alltid brorsan gå före, så var "manegen redan krattad" för Morris. Allt ifrån att få godis, till att låna någons axel för att kunna hoppa upp i ett skåp.
Först efter 2 år hörde vi dem spinna. Även om de hela tiden varit otroligt keliga, så kunde de kanske inte riktigt koppla av. Vem vet vad de hade varit med om?
Efter något år köpte vi lantställe, och brorsorna blev utekatter på helger och semestrar. Oj, vad de trivdes! Det var ljuvligt att se! Men så våren 2012 började Morris kissa på lådan onormalt ofta. Och i juni 2012 kissade han blod och det blev ilfart till Bagarmossens djursjukhus. Efter en massa undersökningar visade det sig att han hade stenar i urinblåsa och han blev opererad. En komplicerad operation och de tog ut ca 20 (!) stenar från hans lilla urinblåsa. Jag fick med mig några stenar hem, och de var inte små precis...
Morris blev snabbt pigg som en kattunge igen och fick genast specialfoder. Men jag visste ju med nästan 100% att det skulle komma tillbaka, och efter sommaren i år blev han dålig igen. Och det gick snabbt. Då hade veterinären och jag redan pratat om att jag som matte inte ville utsätta honom för en så stor operation igen. Och att han som yrkesman inte ville göra ingreppet igen. Allt med tanke på att det med all säkerhet skulle komma tillbaka igen.
Nu är Zorro ensam på täppan. I början lite undrande, men det har gått förvånansvärt bra. Hans och min relation har blivit mycket tightare. Han lämnar mig knappt en sekund. Ska ligga nära nära. Gärna dygnet runt. Och han ska få en kompis på prov efter alla helger.
Vila i frid lilla Morris!
/Ami och Zorro