Hej,
2015 adopterade vi två underbara katter från katthemmet Charleston och Leonora. Den 17/3-21 fick vi med stor sorg att säga farväl till vår älskade Charleston.
Han var en väldigt speciell katt. Skulle alltid vara med. Han var både gosig och busig. Kunde vara lite väl hårdhänt mot sin kompis Leonora ibland när dom lekte. Han visste precis vilka dagar det var hemma kontoret som gällde. Han gick in och la sig på stolen bredvid (min lilla arbetskamrat). Tyckte han att jag blev tråkig kom han in och jamade med en favoritboll i munnen. Den kunde han även komma med på natten till vår säng.
Han är den enda katt jag vet som tyckte om att leka kurragömma. Gick man emot honom med utsträckta armar såg man glimten i hanns ögon så sprang han in i ett rum och satte sig blickstilla och väntade att man skulle hitta honom. Han kunde även "kulla" en när man gick förbi och han låg i trappan. Då fick man en dutt på benet. Han ville inte bli buren i famnen utan han skulle sitta på axeln. Han använde gärna människor som språngbräda om han skulle upp eller ner någonstans.
När man kom hem från jobbet kom han springande när för trappan för att hälsa. Det finns så mycket att berätta och vi saknar honom så mycket!. Vi fick i alla fall fem fantastiska år med honom och det är vi glada för.
För ca två år sedan började han magra och se lite sjuk ut.Han var fortfarande pigg men vi åkte till veterinär och efter blodprov och ultraljud fick vi reda på att han bara hade en njure (medfött). Han fick medicin och specialmat. Han har mått bra fram tills förra vecka då han blev väldigt dålig och blev snabbt sämre. Njurvärderna var jättehöga och han orkade inte mer. Han fick somna in i mitt och lillmattes knän.
Vi älskar och saknar dig Charleston!