Den 15 april fick vi ta farväl av vår älskade Nero (fd Planet) ❤️. Han och hans bror Vito kom till oss från Stockholms Katthem en solig söndag i juni 2008. Kvinnan som lämnade dem hos oss berättade att när hon satte den öppna buren i ”barnkammaren” på katthemmet där det då bodde sex kattungar, hade två nyfikna genast gått in i buren. När hon kontrollerade visade det sig vara rätt katter J Så snart hon kommit hem till oss hoppade de ur buren, sprang in i vårt vardagsrum och började leka med varandra. De satte tonen direkt: orädda, levnadsglada och mycket sociala intog de vårt hem och gjorde det till sitt.
Men deras start var tuff. När de föddes tillsammans med fyra syskon hade deras mamma inte mjölk nog till alla. Ägaren tyckte antagligen att det blev för arbetsamt att handmata sex kattungar och lämnade in tre för avlivning. Bagarmossens Djursjukhus förbarmade sig över dem och frågade om det var ok att kontakta katthemmet. Och snart hade de små killarna fått komma till ett akuthem där de nappades var tredje timme. Vem denna fantastiska människa var som gav dem så mycket omsorg vet vi inte men vi är evigt tacksamma.
Nero tog inte lika mycket plats som sin bror. Han var fenomenal på att ge kärlek: han tyckte om att lägga ansiktet tätt intill våra och stryka sig tillgivet, och han lade sig gärna nära sin bror. Allt verkade fastna på hans lilla nos, från mat till glitterstjärnor. Laserpekaren var hans absoluta favoritleksak och han tillbringade många timmar på balkongen under sommaren, gärna i en solstol som han blixtsnabbt ockuperade innan någon annan hann sätta sig. När det ringde på dörren sprang han glatt ut i hallen för att hälsa välkommen. Han hoppade upp på en stol, väl medveten om att när gästerna böjde sig ner för att ta av sig skorna kunde han sträcka sig fram för att nospussas. Det varma välkomnandet gav han alla.
Vi fick 13 fantastiskt fina år tillsammans med Nero, saknar och sörjer honom djupt men är tacksamma för att vi fick vara hans matte och husse.