Natten till lördagen 23 juli sade jag och min dotter farväl till Eskil (fd Platon) efter att vi haft honom hos oss i nästan 9 år 
Han blev troligen minst 14 år. Eskil var skrikig på nätterna den första tiden, men fann sig snart tillrätta hos oss och trivdes. Han var en trogen familjemedlem som litade på oss, men var lite blyg mot nya människor. Personer som återkom på besök fick en hälsning i form av att han strök sn lurviga kropp och viftade med glad svans mot deras ben. Vi har så många fina minnen med Eskil, han hade en härlig personlighet och lugnt temperament. Han hade en underbart mjuk päls att klappa och mjuka björnliknande stora tassar. Han älskade att äta (särskilt räkor och ostbågar), leka, bli klappad och kliad i soffan, och ligga under Doftpionen och lukta på blommorna.
Som äldre katt hade han börjat få multipla sjukdomar. Efter en märkbar försämring de senaste veckorna och dagarna, tog jag och min dotter det svåra beslutet att låta honom somna in. Eskil somnade in medan han låg i mitt och min dotters knä. Vi grät. Veterinären på djursjukhuset var fantastisk. Och Eskil var sig själv ända till slutet.
Vila i frid, Eskil, och tack för alla de fina åren du gett oss 
Vi älskar dig, och glömmer dig inte
Med vänlig hälsning, Helén Alseby