Vi hämtade Mårten hos er 2009. Vi fick lära känna och njuta av hans otroliga personlighet. Han flyttade så småningom till Gotland där han fick bo mitt inne i Visby (till svärmor Siv, sonen blev allergisk) med tillgång till egen stor trädgård och kattjejer som knackade på emellanåt. Somrarna tillbringades på landet på norra Gotland där kattkompisar från stan gjorde lantlivet till rena rama kattkollot. Lustigt nog kunde upp till 4-5 katter hålla sams och tillsammans hålla grannarnas bons på halster.
Mårten accepterade hundar, barn och han gillade hästar. Men det var nog för att han på nåt sätt såg sig som nyfiken människa. Vad man än gjorde så var han med, han följde med och tittade på, deltog på hans speciella vis. Han var sonens lillebror och kompis. Älskad som få. Vi har haft turen att ha en snäll svärmor som tog hand om honom ända in i slutet. Och vi har på så sätt fått behålla relationen. Ibland har han hängt med hit till huset i Huddinge, och har snällt rest med utan att klaga. Och på plats har han snabbt funnit ro. Idag fick han dock somna in, han slutade mer eller mindre äta och gick inte längre på lådan, pälsen tappade glans och han visade med en trött blick att han var klar med jordelivet. Tårarna har trillat, vi saknar honom så. Vår älskade Mårten. Hoppas de andra kattkompisarna mötte upp på andra sidan.