Det är med tungt hjärta vi måste meddela att Malcolm gick bort den 11e Mars. Vi fick honom som glad femåring 2013, och han hann hänga med tre flyttar tillsammans med sin kompis Micro. Micro hann lämna oss i september 2020, och nu kan de äntligen sällskapa igen.
Malcolm var glad och pigg och hade sina rutiner. Skulle absolut patrullera sina rundor i grannskapet, trots att han på slutet hade svårt med tänderna, svullna leder och var i princip helt döv, så tog han vad han kunde från livet. Matte var duktig på att lära honom tricks även på gamla dar (Man kan lära en gammal katt sitta, vi har testat!), och han lärde sig också hur mysigt mattes knä var. På kvällarna var det husse som det skulle gosas med dock, och när husse gick för att sova så gav han höga kurranden så att tvåbeningarna hörde var han var i mörkret.
Men så kom ett par mörka dagar där han inte orkade upp i sängen, inte åt och knappt drack, andades väldigt tungt och efter åtskilliga veterinärbesök så fick vi säga adjö. Infektioner och ålder hade vunnit. Det var både ett tungt och ett lätt farväl. Det är ohyggligt tomt i huset efter att han försvann, men han lider inte mer. Och vi kan ju hoppas att han fått träffa sin gamle kamrat Micro igen.
Farväl du kurrmonster, du med de försiktiga klorna, du mistlur och trädgårdssällskap.
Vet att du är saknad.