Hej,
För precis två veckor sedan gick tyvärr Nelia bort. Jag adopterade henne för ca 13 år sedan av er och hon fick ett fint och spännande liv hos mig i flera år och sedan många lugna år hos min mamma med sambo Anders.
Nelia, som jag kallat Kisse, var världens finaste katt. Liten, med stora gröna ögon, brungrå päls men med vit mage, vita strumpor och en liten vit svanstipp. Hon var en bestämd och ganska speciell katt. Hon var väldigt pratig och ville alltid vara med. Hon var lekfull men också ganska lättskrämd. Hon brukade komma springandes när man kom hem och rutiner var viktigt. Hon gillade att klättra och undersöka varje skrymsle. Hon ville ofta vara nära och undrade var man höll på med. Favoritmaten var räkor. Hon brukade nästan darra med svansen av glädje när det vankades räka. Den vita svanstippen var som en liten lykta som kunde fara förbi när man låg i soffan. Och man kunde nästan ha en hel konversation med henne som hon pratade och tittade. Jag bifogar ett par bilder tagna senaste åren.
De sista månaderna blev det tydligt att hon inte mådde bra. Hon fick både tarm- och andningsproblem. Andningsproblemen började höras först vid mat och tvättning men senare lät det ansträngt nästan hela tiden. Hon gick på både antibiotika och kortison men det blev tyvärr inte bättre. Lilla Kisse är så saknad. Veterinären kom hem till min mamma för att det skulle gå så lugnt till som möjligt. Jag var också där och pratade och klappade och höll om henne hela tiden. Det är bland det svåraste jag någonsin varit med om, och jag gråter när jag skriver nu. Jag skickar detta för jag vill berätta om att hon var älskad in i det sista. Mamma och Anders fick en fin relation till Kisse och jag kunde träffa henne när jag ville. Jag är så tacksam över det.