Hej,
Nu har vi bott i sex år hos vår matte. Men inte på samma ställe för i höstas flyttade vi till ett nytt ställe där det finns balkong. Det blir jätteskönt för oss säger hon. Vi fattar inte riktigt hur hon tänker för vi tycker mest att det är kallt, vått och blåsigt där ute men vi går ut en kort vända varje dag av ren artighet. Om inte annat för att hon har satt upp nät och gjort sig till (som om vi kunde flyga..). Hon muttrar nåt om skönare i vår och sommar, vi får väl se...
Annars är allt som vanligt. Jag, Santino, har helt gett upp att ens försöka låtsas att matte är jobbig när hon lyfter, bär, kramas, pussas och har sig.. ja särskilt har sig då. Jag börjar spinna bara jag ser henne. Om hon inte kommer för snabbt runt ett hörn eller så, då fräser jag lite för säkerhets skull, men sen skäms jag lite.
Alfredo är sitt gamla vanliga busiga jag. Jag tror han heter Alfredo, matte kallar honom mest för buskatten, eller lillkatten (hon antyder därmed att han är mindre än jag vilket jag får erkänna stämmer men jag har faktiskt bantat!). Mig kallar hon för goskatten.... Matte har gett upp alla försök att få klappa Alfredo. Kanske just därför får hon faktiskt göra det lite då och då när han hoppar upp på sängen (fast bara om jag också är där förstås).
Sen har det hänt något som vi inte riktigt förstår. Sen vi flyttade in här verkar det bo två kattjejer i ett rum som vi inte får gå in i. Vi kan se dom genom ett fönster och vi hör hur dom leker och har sig på nätterna men det verkar inte som att vi får träffa dom. Vi är akuthem, säger matte. Sen säger hon inte så mycket mer men det verkar inte angå oss i alla fall så vi bryr oss inte så mycket.
God Jul då, säger vi till alla kattkompisar från katthemmet och alla volontärer som kommer ihåg oss. Hoppas att ni har det finfint!
Santino,
Alfredo och matte Ingrid